Standarder och märkningar

Allmänna krav

Kategorier

För att uppfylla ett antal krav i den kommersiella sektorn delas skyddshandskar in i tre kategorier:

Kategori I:     Vid minimal risk.
Kategori II:    Vid medelhög risk.
Kategori III:   Vid hög risk.

För samtliga kategorier krävs ett intyg om överensstämmelse. Tillverkaren eller importören är skyldig att tillhandahålla ett intyg om överensstämmelse vid förfrågan.

EN ISO 21420:2020

SKYDDSHANDSKAR – GENERELLA KRAV OCH TESTMETODER

En ny standard EN ISO 21420:2020 ”Skyddshandskar – generella krav och testmetoder” är den nya allmänna kravstandarden som gäller och krävs för alla skyddshandskar. EN ISO 21420:2020 har ersatt EN 420:2003 +A1:2009 och har antagits av ISO för att bli en global standard. 

EN ISO 21420 lägger stor vikt vid tester för att materialet som används inte är hälsovådligt.  Kemisk oskadlighet hjälper till att säkerställa att skyddshandskar inte har skadliga effekter på användarens hälsa eller hygien. De viktigaste nya kraven är: 

• Nytt gränsvärde för DMFa (dimetylformamid) som är tillämplig för alla material som innehåller polyuretan (PU). Gränsvärdet får inte överstiga 1000 mg/kg (1% vikt/vikt).
• Begränsat innehåll av polycykliska aromatiska kolväten (PAH) som är tillämpligt på gummi och plast i direktkontakt med huden, gräns: mindre än 1 mg/kg av var och en av de åtta begränsade PAH:erna.
• Azofärgämnen – tillämpligt på textilier och färgat läder som frigör cancerframkallande aminer. Gränsvärdet får inte överstiga 30 mg/kg för var och en av de aromatiska aminerna.
• Utsläpp av nickel – för alla metallkomponenter vid långvarig hudkontakt, mindre än 0,5μg/cm²/vecka.

EN ISO 21420 anger inget minimum för handsklängd, förutom vid specifik standard (t.ex. svetsning) som har krav på minimilängd.

Märkningen för elektrostatiska egenskaper förändras i EN ISO 21420:2020:

• Inom ATEX området måste de elektrostatiska egenskaperna testas i enlighet med EN 16350 (testmetod EN 1149-2), piktogram kan användas för handskar som uppfyller kraven i EN 16350.                                                                                                                                                                                                                                                             
• För andra elektrostatiska egenskaper kan testmetod EN 1149-3 användas, men inget piktogram. 

EN ISO 21420:2020 lägger till obligatoriskt krav för märkning av PPE- handskar med tillverkningsdatum för bättre spårbarhet och om tillämpligt, bäst före datum angivet vid lämpligt piktogram (timglasikon). 

Certifikat utfärdade enligt EN 420:2003+A1:2009 förblir giltiga till utgångsdatum. 

EN 420:2003

Allmänna krav för skyddshandskar.

Alla PPE-skyddshandskar måste uppfylla kraven i denna standard. Standarden omfattar områden som:

Design och utformning

Handskarna ska ge högsta möjliga skydd för det tänkta användningsområdet.

Produktsäkerhet

• Handsken ska inte kunna skada användaren.
• Handskarnas pH-värde ska vara mellan 3,5 och 9,5.
• Krom VI-halten får inte överskrida < 3 mg/kg.
• Latexhandskar ska testas med avseende på proteininnehåll enligt EN 455-3.
• Handskar som är utformade för att minska risken för elektrostatiska urladdningar ska testas enligt EN 1149 för elektrostatiska egenskaper.

Fingerrörlighet. Prestandan graderas enligt tabellen nedan :

Komfort och effektivitet. Storlekar enligt tabellen nedan :

Allmänna krav för användarinstruktioner måste inkludera :

• Tillverkarens eller återförsäljarens namn och adress;
• Handskens beteckning;
• Tillgängliga storlekar;
• CE-märkning;
• Skötsel- och förvaringsanvisningar;
• Instruktioner och användningsbegränsningar;
• Namn på och adress till anmält organ som har godkänt produkten.

EN 388:2016

GENERELLA KRAV FÖR SKYDDSHANDSKAR MOT MEKANISKA RISKER

Den europeiske standarden EN 388:2016 innehåller krav på handskar som ska ge skydd mot mekaniska risker. Detta omfattar nötning, skär, riv, punktering och stötar.

EN 388:2016-standarden är en reviderad och uppdaterad version av EN 388:2003. Denna nya EN 388-standarden kräver under vissa om­stän­digheter mer omfattande testning än EN 388:2003.
Den hanterar också svårigheter som tidigare uppstått i förbindelse med till­­gången på likvärdig utrustning för testning av nötningsmotstånd. Vidare inne­håller den fler krav på innehållet i bruksanvisningen.

ABCDEF		Nötningsmotstånd
		Skärmotstånd (cirkelformat knivblad)
		Rivhållfasthet
		Punkteringsmotstånd
		Skärmotstånd (rakt knivblad)
		Slagdämpning

Nötningsmotstånd

Värderingen av nötningsmotstånd baseras på hur många varvs nötning av ett slippapper som krävs för att nöta hål på handsk­materialet. Prover tas från materialet i handflatan av den handskmodell som ska testas. Provbiten fästs på en hållare som gnider materialprovet mot sandpapper av fastställd typ och kvalitet. Detta sker mekaniskt, under konstant tryck och i elliptiska rörelser. Ett varv är det samma som en fullföljd elliptisk rörelse. Antal varv som är fullföljda innan det går hål på provbiten utgör grunden för värderingen av materialets nötningsmotstånd. Man utför tillräckligt antal sådana testomgångar för att identifiera testresultatet som enligt standardens krav ska användas för att klassificera handsk­modellens prestandanivå.

Skärmotstånd (Coupetest med cirkelformat knivblad)

I detta test är bedömningen av skärmotstånd baserat på antalet rota­tioner som krävs för att skära igenom handskmaterialet med ett roterande cirkulärt blad under konstant belastning. Det kallas också coupetest. Provbitar skärs ut från handflatan på den handskmodell som ska testas. Det cirkulära knivbladet går framåt i en rak linje över en viss längd av materialyta, under ett konstant tryck på 5 newton. När kniv­bladet dras över materialet i en riktning roterar det i mot­satt riktning; Varje gång det passerar ett visst teststycke i en rikt­ning, utför det ock­så en komplett rotation runt sin axel. Antalet rotationer som slut­förts innan knivbladet skär genom materialet noteras. Före och efter varje sådant test på handskmaterialet utförs samma test på ett referensmaterial av bomull. Skärmotståndet beräknas sedan i form av ett så kallat indexvärde. Detta är en funktion av prov­ets resultat på provstycket och medelvärdet av resultaten av de två testen på referensmaterialet. Denna testsekvens utförs ett tillräckligt antal gånger för att iden­tifiera det snittindex som används för att klassificera handsk­mo­dell­ens prestationsnivå enligt standarden. Skärbeständiga och ”slipande” material kan ofta göra bladet trubb­igt under den långvariga användningen som bladet används i Coupe­testet. Resultatet kan då bli felaktigt och missvisande. EN 388:2016 har därför introducerat kriterier för att bedöma huru­vida materialet gör knivbladet slött under coupe-testet, och begränsar även coupe-testet till högst 60 rotationer. Om bladet blir slött är det obligatoriskt att utföra testet i EN ISO 13997 (TDM-test), och resultatet av detta test är istället det som anger handsk­ensmodellens skärmotstånd. I sådana fall kan man an­ting­en ange X i utrymmet för coupe-resultatet eller så anges både resul­tatet för coupe-testet och TDM-resultatet samtidigt. Index från Coupetestet ska då bara ses som en antydning. Det är viktigt att notera att TDM-testet kan utföras och sedan anges även då det inte är obligatoriskt. Det finns också möjligheter att gå direkt till TDM-testet och hoppa över Coupetestet.

Rivhållfasthet

Värderingen av handskmaterialets hållfasthet är baserad på den kraft som krävs för att riva itu ett prov där ett snitt görs på för­hand. Provbitar skärs ut från handflatan på den handskmodell som ska testas. På varje prov skärs ett snitt från ena änden så att den är uppdelad i två delar längs snittet. Ändarna av dessa är fastsatta i varsin klämma. Dessa två klämmor rör sig sedan i en jämn takt tills provet rivs helt itu. Kraften som krävs för detta mäts i newton (N).   Denna testsekvens utförs ett tillräckligt antal gånger för att iden­ti­fiera det resultat som används för att klassificera handsk­modellens prestandanivå enligt standarden.

Punkteringsmotstånd

Bedömningen av punkteringsmotstånd baseras på den kraft som krävs för att tränga in i handskmaterialet med en viss typ av penn­liknande föremål med rundad spets. Det är viktigt att notera att detta test inte ger någon indikation på hur bra materialet skyddar mot penetrering av tunnare, spetsiga föremål, såsom injektionsnålar. Provbitar skärs ut från handflatan på den handskmodell som ska testas. En testdel är fastsatt på en enhet som håller den ordentligt på plats. Därefter pressas den avrundade stålspetsen, med speci­fi­cerade dimensioner, mekaniskt genom materialet med en konstant hastighet av 100 mm / min. Den kraft som krävs för att denna spets tränger igenom hela provstycket mäts i newton. Denna testsekvens utförs ett tillräckligt antal gånger för att iden­ti­fiera det resultat som används för att klassificera handsk­mo­dellens prest­an­da­nivå enligt standarden.

Skärmotstånd (TDM-test EN ISO 13997 med rakt knivblad)

Denna testmetod ska efterlikna ett enda snitt som orsakats av en oavsiktlig, relativt kraftig kontakt med ett skarpt föremål. Bedömningen av skärmotståndet baseras här på den kraft som krävs för ett rakt knivblad med specificerade dimensioner för att precis klippa igenom handskmaterialet med en enda rörelse på drygt 20 mm. Denna kraft mäts i newton (N). Med 2016-versionen, för första gången, är detta ISO 13997 skär­mot­ståndstest integrerat fullt ut i EN 388-standarden. Det kallas också TDM-testet, vilket är en förkortning av den utrustning som används i testet; tomodynamometer. Det här provet är obligatoriskt i fall där handskmaterialet gör bladet trubbigt över en viss tole­rans­nivå under coupe-testet, och resultatet är referensen för hand­sk­modellens skärmotstånd. Det finns nu många handskmodeller på marknaden som är gjorda av material med sådant slipande innehåll och med så högt skärmotstånd att de måste testas enligt EN 388:2016 enligt EN ISO 13997. Detta gäller ofta material med glasfiber. TDM-testet använder flera korta, enkla snitt. Varje snitt måste göras med oanvänt knivblad på en oanvänd del av handskmaterialet. Ingen del av bladet får gå över materialet mer än en gång, och det är därför nödvändigt att knivbladet byts ut efter varje snitt, på så sätt undviks att slöa knivblad en osäkerhetsfaktor i testet. Proverna skärs från handskar av den modell som ska testas fästs på en rundad yta. Testmetoden kräver ett större antal skär, så att man kan identifiera den kraft som bestämmer handskmodellens prestandanivå. Prestandanivån står för den kraft som krävs för att få knivbladet att skära genom handskmaterialet med en rörelse på drygt 20 mm (dvs med en viss tolerabel felmarginal måste knivbladet ha rört sig på materialet i 20 mm strax innan materialet skärs itu). Även när det inte är obligatoriskt kan TDM-testet utföras och resul­tatet registreras. Det finns också möjligheter att gå direkt till TDM-testet. Det är viktigt att notera att det inte finns någon nödvändig korr­el­ation mellan prestandanivåerna i coupe-testet och de som upp­nåtts i TDM-testet.

Slagdämpning

EN 388:2016 introducerar ett test för att bedöma slagskyddet för hand­skar som utrustats med sådant skydd på ett eller flera relevanta om­råden, till exempel knogområdet på handens baksida. Testet utförs i enlighet med 6.9 i EN 13594:2015, vilket är en stan­­dard för motorcyklister. Det är valfritt, men man kan inte hävda att en handskmodell har slagdämpande skydd om de godkänts enligt EN 388:2016, och inte detta test är klart och godkänt för varje del av handsken som påstås ha sådant skydd. På grund av de begränsade dimensionerna på fingrarna kan slagdämpning på fing­rarna inte testas enligt denna metod. Bruksanvisningen måste ange vilka delar av handsken som påstås ha slagskydd och betona att detta skydd inte gäller fingrarna. Provbitar av handsken skärs så att det slagskyddande området kan testas separat från resten. Ett testverktyg på 2,5 kg testar testområdet med tillräcklig höjd för att uppnå en chockkraft på 5 J. Det är den kraft som passerar materialet som bestämmer prestanda för området. Denna kraft mäts i kilonewton (kN). De områden för vilka skyddsåtgärder krävs är att de uppfyller mini­mi­­kraven för nivå 1. Det betyder att medelvärdet av kraften som pass­erar materialet inte får vara högre än 7 kN och att inga enskilda resul­tat kan ha ett värde över 9 kN. Om handskmodellen klarar testet, kan P placeras på sjätte plats för prest­andanivå på EN 388:2016-piktogrammet.

	TYP AV SKYDD/SKYDDSNIVÅ		1	2	3	4	5
	Nötningsmotstånd (antal varv)		100	500	2.000	8.000
	Skärmostånd Coupetest, cirkelformat knivblad (index)		1,2	2,5	5,0	10,0	20,0
	Rivhållfasthet (N)		10	25	50	75
	Punkteringsmotstånd (N)		20	60	100	150
	TYP AV SKYDD/SKYDDSNIVÅ	A	B	C	D	E	F
	Skärmostånd TDM-test, rakt knivblad (index)	2	5	10	15	22	30
	BESKYTTELSE/YTELSESNIVÅ	P
	Slagdämpning	Min. nivå 1 (snitt ≤7 kN, vart individuellt resultat ≤9 kN)

EN 388:2003

Skyddshandskar mot mekaniska risker

Denna standard tillämpas på alla skyddshandskar vad gäller fysisk och mekanisk påverkan orsakad av nötning, genomskärning, rivhållfasthet och punktering.

Skyddet mot de nämnda farorna visas med ett piktogram följt av fyra siffror (skyddsnivå), där vart och ett representerar det skydd mot en specifik fara som uppnåtts i tester.

abcd

• aNötningsmotstånd (x, min. 0, max. 4)
• bSkärmotstånd (x, min. 0, max. 5)
• cRivmotstånd (x, min. 0, max. 4)
• dPunkteringsmotstånd (x, min. 0, max. 4)

Nivå X betyder att detta test inte kan utföras på handsken i fråga. Ju högre nivå, desto bättre prestanda.

A - Nötningsmotstånd
Baserat på antal cykler som behövs för att nöta hål i en handske. Provbitar klipps ut från handskens ovansida och gnuggas mot ett standardsandpapper under ett konstant standardtryck. Antalet cykler mäts när ett hål uppstår i någon av provbitarna.

B - Skärmotstånd
Baserat på antal cykler som krävs för att skära igenom en provbit från ovansidan på en handske med en motroterande cirkelklinga.

C - Rivmotstånd
Den kraft som krävs för att riva sönder provbiten.

D - Punkteringsmotstånd
Baserat på den kraft som krävs för att penetrera provbiten med en specificerad nål. Detta utgör ingen indikation på beständigheten mot föremål med tunn spets, t.ex. en injektionsnål.

EN 374:2016

SKYDDSHANDSKAR MOT KEMIKALIER OCH MIKROORGANISMER

Den nya samlingen av EN 374-standarder innehåller uppdaterade krav och tester för handskar avsedda att skydda användaren från kemikalier, mikroorganismer eller båda. Vi hänvisar till denna uppdaterade grupp av standarder som EN ISO 374:2016.
Det ger användaren mer information om några aspekter av skydds­hand­skar i denna kategori.

Samlingen består av fem delar, där var och en är en standard:

• DEL 1: Terminologi och fordringar på prestanda.
  (EN ISO 374-1:2016)
• DEL 2: Bestämning av penetrationsmotstånd.
  (EN 374-2:2014)
• DEL 3: Bestämning av motstånd mot permeation av kemikalier (genomträngning på molekylär nivå).
  (EN 374-3:2016/EN 16523-2015)
• DEL 4: Bestämning av motstånd mot nedbrytning av kemikalier (degradation).
  (EN 374-4:2013)
• DEL 5: Terminologi och fordringar vid risker mot mikroorganismer.
  (EN ISO 374-5:2016)

DEL 1: TERMINOLOGI OCH FORDRINGAR PÅ PRESTANDA

EN ISO 374-1:2016 omfattar handskar avsedda att skydda användaren mot kemiska faror. Här anges prestandakrav, terminologi och symboler samt information, varningar och instruktioner som måste ingå i säker­hets­databladet. Vi beskriver en del av detta under de relevanta test­stand­arderna.

Standarden kräver inte längre att handskarna testas enligt EN 388, men de måste uppfylla de allmänna kraven i EN 420.

DEL 2: BESTÄMNING AV PENETRATONSMOTSTÅND

Vätska eller luft kan penetrera en skyddshandske på icke-molekylär nivå genom porer, sömmar, små hål eller andra brister i materialet. EN 374-2: 2014 innehåller två tester för motstånd mot sådan penetration:

• Luftläckagetest: Handsken fylls med luft och sänks ner i vatten. Eventu­ella läckor upptäcks genom synliga bubblor.
• Vattenläckagetestet: Handsken fylls med vatten. Eventuella läckor upp­täcks genom att se om vattendroppar bildas utanpå handsken.

Ett antal stickprover tas från varje produktionsparti och testas för genom­trängning. Varje produktionsparti måste uppfylla vissa minimikrav på acc­ep­tabel kvalitetsnivå (AQL).

DEL 3: BESTÄMNING AV MOTSTÅND MOT PERMEATION AV KEMIKALIER (GENOMTRÄNGNING PÅ MOLEKYLÄR NIVÅ)

Även om test utförs enligt standarden så har faktorer som temperatur, nätning och töjning i arbetssituationen en mycket stor påverkan på hur snabbt en kemikalie tränger igenom handsk­materialet. Det är arbets­givarens ansvar att värdera testdatan och avgöra hur länge handskarna kan brukas till den aktuella arbetsuppgiften.
Notera även att resultatet är enbart gällande för den kemikalie som testats. En blandning där kemikalien ingår kan ge ett helt annat resultat, även om alla ingående kemikalier i blandningen testats individuellt.

EN ISO 374-1:2016 definierar en lista över 18 kemikalier. (6 fler än EN 374:2003):

Den nya standarden delar in skyddshandskar i tre olika kategorier baserat på permeationsprestanda (molekylär genomträngning):

Type A - Minst prestandanivå 2 (≥ 30 min) mot minst 6 kemikalier på listan.
Type B - Minst prestandanivå 2 (≥ 30 min) mot minst 3 kemikalier på listan.
Type C - Minst prestandanivå 1 (≥ 10 min) mot minst 1 kemikalie på listan.

Aktuella testade kemikaliers bokstavskod anges under piktogrammet för EN 374-1:2016.

EN 374-/Type A		EN 374-1/Type B		EN 374-1/Type C
ADJKOT		JKT		K

Notera att tiden som anges i test gäller från första kontakt med kemikalien, oavsett om handsken är utsatt för ytterligare kontakt eller ej.

DEL 4: BESTÄMNING AV MOTSTÅND MOT DEGRADATION AV KEMIKALIER

DEL 5: TERMINOLOGI OCH FORDRINGAR VID RISKER MOT MIKROORGANISMER

		EN 374-5		EN 374-5
Skydd mot bakterier och svamp						Skydd mot bakterier, svamp och virus
				VIRUS

EN 374:2003

Skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer

Denna standard specificerar handskars förmåga att fungera som en barriär mot kemikalier och/eller mikroorganismer. Standarden består av tre delar:

• Del 1: Mekanisk och fysisk integritet (enligt EN 388:2003)
• Del 2: Motstånd mot penetrering (EN 374-2:2003)
• Del 3: Motstånd mot penetrering av kemikalier (EN 374-3:2003)

Del 2: Motstånd mot penetrering (EN 374-2)

EN374-2 2

Penetrering är en fysisk process där vätska eller luft tränger igenom en textilie genom att passera genom porer, sömmar eller små hål i textilien.

Två tester görs i denna del av EN 374:2003:

• Luftläckagetest. Handsken fylls med luft och sänks ned i en behållare med vatten. Läckage identifieras genom synliga bubblor.
• Vattenläckagetest. Om vatten läcker ut är handsken felaktig.

Handskarna får inte läcka och bör inspekteras i enlighet med den acceptabla kvalitetsnivån (AQL).

Ju högre nivå, desto bättre prestanda.

En handske skyddar mot bakterier och svampsporer om den uppnår minst penetrationsnivå 2.

Del 3: Motstånd mot permeation av kemikalier (EN 374-3:2003)

Permeation är en process vid vilken en potentiellt farlig kemikalie transporteras genom ett material på molekylnivå. I laboratoriet mäts genombrottstiden med en parameter kallad permeation.

Genombrottstid är den tid som det tar för en potentiellt farlig kemikalie att tränga igenom handskmaterialet och nå insidan av handsken. Genombrottstiden fastställs genom att man applicerar en potentiellt farlig kemikalie på handsken och mäter hur lång tid det tar innan kemikalien tränger igenom. Detta ger en indikation om hur länge en handske kan användas med en viss kemikalie.

Även om testerna utförs i enlighet med normen har faktorer som temperatur och sträckning stor inverkan på hur snabbt kemikalien tränger igenom handskmaterialet. Granberg rekommenderar en säkerhetsmarginal på 25 %.

Fullständigt kemikalieskydd

EN374-3 A B C

Piktogrammet för ”kemikalieresistent” handske måste följas av en tresiffrig kod. För att handskarna ska kunna certifieras som ”kemikalieresistenta” måste de minst uppfylla kraven för nivå 2 (genombrottstid på mer än 30 minuter) mot minst tre kemikalier från en lista med tolv definierade standardkemikalier.

Lågt kemikalieskydd

EN374-3

Piktogrammet ”Begränsat kemikalieskydd” används för handskar som inte uppnår en genombrottstid på minst 30 minuter mot minst tre kemikalier, men som klarar penetrationstestet.

A...L 1...6

Fullständigt kemikalieskydd

• A _ _ L Bokstavskod, refererar till den kemikalie som blivit testad.
• 1 _ _ 6 Nummerkod, refererar till genombrottstid.

A...L 1...6

Lågt kemikalieskydd

• A _ _ L Det krävs ingen referens till test och resultat.
• 1 _ _ 6

EN 407:2004

Skyddshandskar mot termiska risker.

Denna standard anger termisk prestanda för skyddshandskar mot värme och/eller brand.

Typen och graden av skydd visas med ett piktogram följt av en serie med sex prestandanivåer, kopplade till specifika skyddsegenskaper. Handskarna måste även uppnå minst Prestandanivå 1 för standarden EN 388:2003 för nötningsmotstånd och rivmotstånd.

abcdef

• aBrännbarhetsmotstånd (x, 0-4)
• bKontaktvärmemotstånd (x, 0-4)
• cMotstånd mot konvektionsvärme (x, 0-4)
• dMotstånd mot strålningsvärme (x, 0-4)
• eMotstånd mot små stänk av smält metall (x, 0-4)
• fMotstånd mot smält metall (x, 0-4)

Nivå X betyder att detta test inte kan utföras på handsken i fråga. Ju högre nivå, desto bättre prestanda.

A - Brännbarhetsmotstånd (Prestandanivå 0–4)

Baserat på hur länge materialet fortsätter att brinna och glöda efter att lågan har avlägsnats. Lågan hålls mot materialet i 15 sekunder.
Handskens sömmar får inte gå av efter en tändningstid på 15 sekunder.

B -  Kontaktvärmemotstånd (Prestandanivå 0–4)

Baserat på det temperaturområde vid vilket användaren inte kommer att uppleva smärta under minst 15 sekunder. Under testet exponeras handskens material för höga temperaturer (upp till 500°C). För att uppnå den relevanta prestandanivån får temperaturen på insidan av handsken inte stiga mer än 10°C inom tröskeltiden (15 sekunder).

C - Motstånd mot konvektionsvärme (Prestandanivå 0–4)

Baserat på hur länge handsken kan fördröja överföringen av värme från en låga.
Tiden det tar för värmen från en gaslåga att höja handskens innertemperatur med 24 °C.

D - Motstånd mot strålningsvärme (Prestandanivå 0–4)

Baserat på hur länge handsken kan fördröja överföringen av värme när den exponeras för en strålningsvärmekälla.

E - Motstånd mot små stänk av smält metall (Prestandanivå 0–4)

Antalet droppar av smält metall som krävs för att insidan av materialet skall uppnå en temperatur av 40 °C.

F - Motstånd mot smält metall (Prestandanivå 0–4)

En konstgjord hud av PVC fästs på insidan av handskmaterialet. Skyddsnivån avgörs av hur många gram smält metall som krävs för att skada den konstgjorda huden. Testet har misslyckats om metalldropparna fastnar på provbiten eller om provbiten punkteras eller antänds.

EN 511:2006

Skyddshandskar mot kyla (ned till 50°C).

Skydd mot kyla visas med ett piktogram följt av en serie med tre prestandanivåer, som är kopplade till specifika skyddsegenskaper.

abc

• aMotstånd mot konvektionskyla (x, min. 0, max.)
• bMotstånd mot kontaktkyla (x, min. 0, max.)
• cVattengenomträngning (x, 0/1 – after 30 min)

X betyder att testet i fråga inte utförts. Ju högre nivå, desto bättre prestanda.

A - Motstånd mot konvektionskyla (omgivande kyla) (Prestandanivå 0–4)

Baserat på handskens värmeisolerande förmåga. Mätning av energin som krävs för att upprätthålla en konstant temperatur på en uppvärmd modell av en hand i ett klimatrum. 

B - Motstånd mot kontaktkyla (Prestandanivå 0–4)

Mätning av handskmaterialets motstånd vid beröring av kalla föremål.

C - Vattengenomträngning (0 eller 1)

0 = vatten tränger igenom efter 30 minuter
1 = vatten tränger inte igenom efter 30 minuter

EN 455

Engångshandskar för medicinskt bruk.

Denna standard anger krav och tester för handskar för medicinska ändamål. Kraven beskrivs i Rådets direktiv 93/42/EEG för medicintekniska produkter.
Detta inkluderar tester för att bedöma avsaknad av hål, handskarnas mått och materialens mekaniska hållfasthet, såväl före som efter åldringsprocessen.

Del 1
EN 455-1 omfattar kraven och testningen av handskar för avsaknad av hål. För detta test föreskriver standarden att givet antal utvalda handskar utsätts för ett vattenläckagetest för att de ska kunna användas som undersöknings- eller behandlingshandske. Ett förutbestämt antal tas från ett parti tillverkade engångshandskar , och vattenfylls för att testa hålförekomst.
AQL (Acceptable quality level) 1,5 motsvarar en maximal risk på 1,5 % att en handske kan ha ett litet hål som kan släppa igenom vatten, och därmed mikroorganismer, genom materialet. AQL på maximalt 1,5 krävs för att handskarna skall få användas för undersökning och behandling.

Del 2
EN 455-2 beskriver testkraven för fastställande av fysiska egenskaper, inklusive draghållfasthet, före och efter åldrande, hos medicinska handskar. Handskar av olika material och för olika användning kräver olika hög draghållfasthet.

Del 3
EN 455-3 innehåller krav och tester för biologisk utvärdering. Standarden anger metoder för proteintestning (extraherbara latexproteiner är en betydande faktor vid latexallergi), puderhalter och endotoxinnivåer.

Del 4
EN 455-4 innehåller krav och tester för fastställande av hållbarhet. Standarden anger studier i realtid och accelererade hållbarhetsstudier, för att möjliggöra för tillverkare att bevisa att deras produkt klarar upp till tre år (vanligtvis) utan att förlora sina egenskaper, samt att produkten uppfyller kraven enligt EN 455.

EN 12477:2001

Skyddshandskar vid svetsning.

Denna standard tillämpas på skyddshandskar som används i manuell metallsvetsning, -skärning och liknande processer. Standarden innehåller referenser till kraven enligt EN 420, EN 388 och EN 407.

Överensstämmelse med EN 420, med undantag för längder :

Storlek 6: 300mm
Storlek 7: 310mm
Storlek 8: 320mm
Storlek 9: 330mm
Storlek 10: 340mm
Storlek 11: 350mm

Typ A: mindre fingerrörlighet och högre prestanda för fysiska egenskaper. Denna typ rekommenderas för alla svetsningsarbeten med krav på ökat skydd, med undantag för TIG-svetsning*

Typ B: ökad fingerrörlighet och lägre prestanda för fysiska egenskaper. Denna typ rekommenderas för TIG-svetsning.

Lägsta prestanda som krävs:

*TIG-svetsning (Tungsten inert gas) är en bågsvetsningsprocess som använder en icke-smältande elektrod av tungsten för att skapa svetsen.

Piktogram för EN-standarder gällande handskar

EN 420

Allmänna krav för skyddshandskar

EN 455

Medicinska engångshandskar

EN 374-3

Skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer (Låg kemikaliebeständighet)

EN 511

Skyddshandskar mot kyla

EN 374-3

Skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer (Högsta kemikaliebeständighet)

EN 659

Skyddshandskar för brandmän

EN 374-2

Skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer (Penetreringsmotstånd)

EN 1082

Skyddshandskar och armskydd mot skärskador och stick med handhållna knivar.

EN 1149

Skydd mot statisk elektricitet (ESD)

EN 388

Skyddshandskar mot mekaniska risker

EN 10819

Skyddshandskar mot vibrationer

EN 421

Skydd mot joniserande strålning

EN 12477

Skyddshandskar för svetsning

EN 421

Skyddshandskar mot joniserande strålning och radioaktiv kontaminering

EN 407

Skyddshandskar mot termiska risker